Räddning???

....eller kan någon rädda mig från akut tidsbrist. Och tillfällig förvirring.
Idag har Kelly och jag fått förmånen att få se och träna lite med ett duktigt räddningshundsgäng. Sååå jäkla roligt. Snacka om att jobba med hundens absolut överlägsna näsa! Vi fick prova lite vindmarkering och det hade nog liten Kelly klarat bättre utan sin klantiga förare som trodde hon skulle behöva stödja och uppmuntra sin fullt kapabla och helt förträffliga hund. Vilket betyder att hon markerade men fick inte riktigt fritt spelrum att lösa det hela själv. Vi gick också runt i dessa röriga miljöer och det var inget problem alls. Vid den smalaste gallertrappan stoppade jag henne för jag fick en snabb bild i huvet av att behöva bära ner henne hängande runt halsen.... bara en snabb tanke sådär....
De andra hundarna var på väldigt olika nivåer och det var jätte spännande att se dem jobba. Olika, men effektiva.

Nu ska jag fundera på om jag är beredd att släppa min bästa hobby. Spåret. Det var tydligen svårt att kombinera under pågående utbildning till räddningshund. Jahaja.
Tack för idag. Vi är trötta. Min svarta skägglus o jag...
Mågott.