tisdag 9 februari 2010

Här går det undan.
Borde lägga in en bild här på den lilla svartvita.
Hon växer nämligen så det knakar! Man skulle vilja konservera dem ett tag. Det gäller både bebisar och valpar.
Jag har gjort som man ofta gör när man är lite euforisk i allt nytt. Man skyndar sig, gör många fler saker än de man borde och tror man ska uppleva mer, medans det faktiskt alltid blir tvärt om. Jo, och valpar behöver träna både det ena o det andra. Och det är ju jädra roligt med valpar! Men sen ett tag nu, har jag lovat både mig själv och Viktoria att sluta träna Lykke. Det vill hon göra själv! Men jag är fortfarande betrodd med uppgiften att plocka skit och hålla koll på mattider.... Och så får jag fortfarande ligga på golvet och mysa!!

När Kelly var en liten söt och gänglig en ( nu är hon stooor, söt och gänglig) bestämde jag mig för att ta hela utvecklingen i rätt takt och försöka njuta hela vägen. Liksom att skynda långsamt. Följa hennes utveckling, ha en plan och framförallt att leka, för det är ju roligt! Och lägga bort all eventuell prestige (?!?) Jag lovar att det har varit värt det! Vi har inte bråttom och det har varit så himla skönt. Sen att man oftast vill träna mer än man hinner och orkar är en annan sak. Dessvärre blir helhetsträningen lidande när man leker lite för mycket(!) och det är svårt att få någon struktur. Men det är ALLTID skitkul att träna. Kanske inte när vi börjar och ska ta oss iväg, men alltid när vi satt igång. Men det beslutet jag tog då, har varit så bra för min målbild. Det som borde vara självklart men inte alltid har varit det, har blivit en vision. Jag vill ha kul och trivas tillsammans med min hund!
Så nu Lotta, vill jag ha hjälp med strukturen och helheten! Hur annars ska jag få ihop ett program? Och jag vill ha roligt hela vägen. Kan du ordna det?

Mågott!

måndag 1 februari 2010

Pippi Långstrump sa: 'Är man väldigt stark måste man också va' väldigt snäll.' Stämmer så väl!
Kelly är nu den perfekta valpvakten.
Från att ha varit helt otyglat klumpig och väldigt oförsiktig har hon blivit en rolig och jätte sjysst lekkompis och valpvakt. Det är underbart att se henne leka med Lykke. Lykke tar för sig ordentligt och är allt annat än en fegis.
De stora hundarna är alla helt trygga o stadiga med henne. De plockar gärna av henne prylar för att markera sin bestämmanderätt. Men lilltösen har åsikter! Hon passar sig noga för att gå för nära och försöka sno tillbaka, men kostar på sig att skälla som en bandhund. Liten, men otroligt tuff! Störtskön är hon. Len som sammet men med ett jädra temprament.
På kurs:

Kontaktövning, belöningsplacering. Lykke förstod först inte vitsen med 'att göra för att få.' Belöning? Vad är det?

'Jag såg minsann att du hade en godis där i handen också!'

Vi har fått massor av snö igen. Alla hundar älskar det. Men i helgen var det för kallt, typ -20. Det tyckte alla utom Kelly. Kirby hade jätte ont i sina ben och hårlösa Blaise gick knappt ut för att kissa. Lykke frös fortare än vad hon hade förstånd till och fick tokspelet när hon kom in. Sprang runt som en galning, antagligen för att hon frös så om tassarna. I skogen har jag stoppat in henne under jackan, under viss protest. Hon satt varmt o bra där tyckte jag. Det blev som en liten påse över baggy-bältet som Blaisan går i. Elaka kärring, sa Lykke.... Varmt sa jag!

Mågott!