Bilder

Här kommer lite bilder från Lykkes premiär i utställningsringen. 19 september var det inofficiell valputställning när riesenklubben hade en officiell för dem.

Lite träning på morgonen. Kul tycker Lykke och visar upp sig fint.

Lite godis är belöning nog.

Här är tjejen som inte har några problem med hälsning. Tillgänglig? Javisst!

'Kom igen tjejen! Nu börjar det på riktigt.'

Lykke skötte sig exemplariskt och fick jättefin kritik. Sen blev hon slagen av den yngre, mindre trefärgade tiken i konkurens.

Jag behöver inte säga vem jag tycker skulle ha vunnit va'? Att Lykke sa 'hej, vem är du?' till domaren och den andra tiken sa 'hjälp, vem är du?' gör ju inte saken sämre. Hon är fin vår svartvita! Och Viktoria var världens proffs. Hon var jättenöjd över Lykke och hennes fina lila rosett med hp.

Hon är rolig min unge. Hon blev ändå lite sur för hon ville ju gärna ha den röda rosetten också. Chansen kom ju när det fanns en 'barn med hund' klass. Den hade vi inte anmält till men det blev ju snabbt fixat och in gick dom och tog hem första priset och fick den fina röda rosetten också!

Grattis Viktoria!






Tack!

Glada tjejer!

Jaha. Jag kan tydligen inte rotera bilden men här är de fina rosetterna och diplomet i alla fall.

Fin kritik.

I november åker vi till Mjölby för en inofficiell till innan hon blir stor. Ska bli spännande. Men hon är mycket mycket mer än bara en söt o vacker liten hund. Hon är genom ball och charmigast i stan!

Mågott

Attityd

Idag mötte jag en gammal hund kompis på min lunchrunda. Hon blev störtkär i lilla Lykke. 'Vilken urhärlig attityd hon har. Hon är jättefin'. Jo, det har hon verkligen den lilla prinsessan. Men hon är lite av en ulv i fårakläder. Så söt och helt underbart len och ljuvlig ena stunden' för att sedan bli världens retsticka och en riktig liten 'pain in the as'.
Vi haft elitspårtävlingar på klubben i helgen. Jag var spårläggar på 5an. I Tyresta skogarna höll vi till den här gången. Väldigt varierad och kuperad terräng med mycket underlagskskiften och höjdskillnader. Jag gillar att ha koll på mitt spår och rekar gärna ordentligt så jag slipper improvisera på tävlingsdagens morgon. Det är jättekul och spännande att lära känna ett skogområde riktigt bra. Det blir ju då att man går rätt många gånger i samma område och det är urhärligt att vandra runt med hundarna lösa. Ingen jagar heller, så jag kan ägna större delen av turen till att njuta och kolla lämpliga vägar. Kirby o Kelly håller reda på mig. Lykke håller reda på oss alla. Ivrigt skällande. Vissa gånger blir vi alla så j-a sura på bjäbbet att vi måsta stanna och rasta och lugna ner oss, så att vi inte äter upp henne. Hon vallar som värsta cattledogen och biter de andra i hasorna hela tiden. Kirby blir sur men hinner sällan ge henne något för det. Hon är alldeles för snabb för honom. Då måste jag hjälpa honom och hejda den lilla pirayans framfart. Vid ett tillfälle såg jag Kelly, rusa över Lykke. Först såg det läskigt ut när hon gjorde det. Kan ju gå illa om hon inte har koll. Men icke. Det var mycket väl avvägt och Lykke ramlade bara omkull men såg lite omtumlad och överraskad ut. Om hundar kunde skratta tror jag Kelly asgarvade och hade hur kul som helst. Hon var ju lite trött på sin gapiga, vallande kompis. Kelly tyckte nog att hon var skitbusig för efteråt fick hon ett sånt där idiotryck och flängde runt i skogen tills hon var helt slut. Tokig hund! Där hängde inte ens Lykke med. Annars är hon ju snabb som vinden. Men ofta ser det ut som Kelly anpassar farten så att hon precisprecis hinner ifrån Lykke. Häftigt att se dem.
Men visst har vår lilla danska prinsessa härlig attityd alltid. Hon äger världen och den är bara till för henne! Puss, vad söt hon är. Tur att Viktoria har en sån gullig hund…….
Jaha nu skulle jag lägga in nån fin bild men det verkar inte funka, så det får bli en annan gång. Lykke har ju varit på sin första utställning. En inofficiell. Ska visa lite bilder på det en annan gång då. Både Viktoria och Lykke gick omkring och såg ut som de inte gjort annat än att gå på utsällningar. Ska kanske låta Viktoria visa Kelly sen också, när man är så illa tvungen att ställa ut henne? Själv är jag hur tafflig som helst när det gäller att gå vänstervarv. Undrar vad det beror på?
I helgen åker Kelly o jag till Hällefors och hundcampus och förkovrar oss. Behöver jag säga att jag ser fram emot det? Nosarbete! I like!

Mågott

Ränderna går aldrig ur....

...en terrier. Kirby har precis fyllt 11 år. Han är lite halt o lytt ibland, åldern tar ut sin rätt. Det kostar på att stå upp mot en busig riesen. Han är lite suddig på ögonen och han är inte längre bara selektivt döv utan hör faktiskt inte skrammlet av matskålen jämt. Det betyder garanterat i hans fall, att han börjar höra dåligt på riktigt. Efter en kortisonkur i vintras och lite aloevera juice i maten tål han numera torrfoder. 'Standard normal', samma som Kelly äter. Mycket praktiskt. Jag var tvungen att prova när vi skulle åka på riesenlägret i somras och inte kunde stå och koka mat hela veckan. Inga blodiga bajshögar och inga spyor. Toppen! Nu känns det bara lyxigt och nyttigt att kunna koka kött till hundarna och tillsätta det i torrfodret. Jo, de får hemlagat ibland också....

Kirby har ju inte alltid varit den enklaste hunden att ha i vardagen, då han är stöddig som få och hård. Terrier ut i svanstippen. Sött, när man är hyfsat liten och ljust mjukpälsad! Han vaktar oss och tomten med sitt liv och har gjort det till sin alldeles speciella hobby att skälla och jaga bort folk utanför tomten. Trots att jag blir skitarg ser han ut som en kung när han lyckas. Hoho,undrar hur populär man är i grannskapet.....?? Men. Det är ju så underbart med en gammal säker hund. Han lullar på och njuter av livet i sin enklehet och kräver inte just mycket mer, än att få 'ligga under sin korkek och lukta på blommorna.' För tre veckor sen opererade han bort en klokapsel. Eftersom han inte tål värktabletter fick han gå utan. Han hade rejält ont men tog det som en hund. Jättetapper var han. Så förra veckan hände en liten insident, som om han inte haft ont nog på ett tag? Vi var och tränade med ett gäng kompisar i skogen. Efter utfört arbete skulle en hund in i sin bil. Kirby hoppar ur min bil och springer upp bakom den andra hunden som blir jättejätterädd och överreagerar och biter Kirby. Eftersom det liksom inte ligger för honom att backa ur, biter han tillbaka, varpå hunden inte släpper taget utan bara tuggar om. Det blev ett jävla liv men tillslut fick vi loss dem och Kirby kunde plåstras om. Han verkade inte lagt på sig mer än smärta över betten. Vi hittade efter första konrollen, bara ett sår. Strök på AloeVera Gelly direkt på såret och sen fick han hoppa in i bilen. Väl hemma fick Viktoria hjälpa mig att titta igenom honom då han blött rejält i bilen. Vi klipper rent runt de fem såren vi hittar och tvättar med Vet. Formula och stryker på mer Gelly. Två av såren såg ut att egentligen vara anledningen till ett veterinärbesök. Men Kirby kändes ok och jag litar på min AloeVera. Efter kvällens aktiviteter kollade jag honom igen. Då åkte han in i duschen och blev ordenligt tvättad med Aloe flytande tvål, runt såren. Sedan på igen med Vet.Formula och Gelly igen. Trot eller ej, ett av såren var puts väck redan morgonen efter. Nu, såhär en vecka efter skadan och ihärdigt sprejande med Veterinäry Formula och mycket Gelly på såren är det hur fint som helst. Det är nästa så man inte tror det är sant. Jag ska ringa min veterinär och berätta för henne hur väl det här fungerade. Kanske kan det hjälpa någon annan som råkat ut för trista sår. Eller så vill hon inte veta...? Så ett gott råd: införskaffa Veterinery Formula eller First, Flytande tvål och Gelly och ha som ett 'första-hjälpen-kit'.

Här är några gamla bilder med två av hans ungar:

Idag har alla tre hundarna rusat runt i skogen och han är helt återställd. Puss på dig Kirby!