Gott nytt år på alla fronter!

Jag önskar mig mer skumpa än raketer på nyår. Tänker gå hem från kalaset lagom till tolvslaget för att fira det med hundarna. Förlåt kära värdpar, men ni kommer inte märka att jag smiter iväg. Ingen är speciellt berörd över smällarna, inte ens lilla Daisy. Däremot vet jag inte vad hon skulle säga om raketerna, så vi tar det säkra före det osäkra.

Dräktiga Kelly

Min dräktiga underbara Kelly söker mer än nånsin mitt sällskap. Hon är ju en gigantisk knähund jämt, men nu riktig styker hon sig mot mina ben när jag sitter vid bordet o skriver, lägger sig på mina fötter och somnar sen så hårt att det inte går att flytta på henne. Det är mysigt när vi samsas i soffan och jag blir sittande med halva hunden i knät, tungt sovandes. Såå söt! Hon kan äta hur mycket som helst verkar det som och det är inte riktigt likt henne. Men ät du bara! Hon är inte så snabb i kurvorna i leken med Lykke o åker faktiskt på ändan ibland i svängarna. Trots att det inte syns mycket på henne än. Börjar bli spännande!

Kelly har alltid gillat att dela sovplats. Här sover hon med grannflickan på altansoffan. Hon har vara varit hos oss i någon dag här, men är trygg och hemtam. En helt underbar liten valp!

Raskunskapsläxa

Går ju en superbra kurs just nu. SBKs utbildning till AllmänlydnadsInstruktör. Vår kursledare Ewa Bergfast är kanon.

Eftersom jag har en skruv lös glömde jag bort läxan. Det får man betala för nu. Läxa i raskunskap med kort beskrivning av tre raser från tre grupper. Alla helt olika. Med en kort beskrivning av hur jag skulle lägga upp inkallningsträningen, följaövningar och kontaktövningar så de passar dessa. Jag har valt tre ganska ovanliga raser. Ovanliga på klubbens kurser i alla fall. Kanske var det lite dumma val men jag blev nyfiken när jag kollade mina fakta, så det fick bli så bara. Grupperna är snabba drivande jakthundar, tempel och socitetshundar och boskapsvallande hundar.

Gissa vilka raser det blev?

Jul, jul härliga jul

jo, det är sant! Jag älskar det. Julen är så speciell och ger mig härliga känslor. Särskilt när jag får ha alla barnen hemma. Dagen innan julafton då vi gör skinka o spelar bingolotto och granen åker fram. Helt sjukt med det där med bingolotto, jag vet, men det är bara så. Det måste göras. Och det är myyys. W hade i år den goda smaken att komma redan veckan före jul så det kändes liksom lite inbott när juldagarna kom. Veckorna före jul har kantats av lite vacum. Jag var tvungen att hastigt ta bort gamle Kirby. Jag har det senaste året haft stenkoll på hans gamla ben som han har haft ont i och sen var det magen som bara sa upp sig. Den har han iof också tampats med i perioder. Han fick inte behålla någon mat alls. Det kom ut i båda ändar. Han blev superdålig på en gång och jag visste vad jag var tvungen att göra. Det gick fort. Det var as jobbigt. Det som är hundars obevekliga previlegium är vårt stora dilemma. Det som tröstar mig är att han mådde bra och hade ett härligt hundliv till den sista natten. Det blev liksom livets värsta luciavaka.

När något skakar en såhär, som det gör när man saknar och har sorg, känner jag samtidigt en sån otrolig tacksamhet mitt i allt. Visst är det märkligt? Så, tack Kirby för att du fanns så väldigt länge i mitt liv och gav mig så många gråa hår och visade mig vägen in i hundens värld. Du var mitt livs mest efterlängtade barndomsdröm. Jag drömde aldrig om Lady. Jag ville ha Lufsen.

Två dagar senare är vi tillbaka hos veterinären http://www.tyresodjurklinik.se/ och ultraljudade Kelly för att konstatera dräktighet. Och visst fanns det liv!