Spårkurs med en tjej från Boråstrakten. Anna Lövgren. Ny och trevlig bekantskap. Å jädrar var det är kul att spåra! Och min vackra svarta, gillar det också. Det är ståpäls när hon reder ut svårigheter utan att gå ner sig, utan jobbar på hur fint som helst! Vårt första spår var ju ingen höjdare. Det hade legat 2,5 timme. Det var för länge just nu. Dessutom hade vårt spår korsat ett annat spår i båda spårens vinklar, som där blev rakt fram för oss. Lite svårt tyckte Kelly men hon redde faktiskt ut det hyfsat ändå. Strax därefter gick vi av spåret för hon promenerade ut på vägen istället för att vinkla stax före. Där bröt jag och lekte. Hon hade ändå jobbat fint. Andra spåret gick som tåget! Hon letade efter gömda pinnar, vinklade urbra, fina återgångar vid tappt och jag fick verkligen känna i handen när hon var rätt. Hur kul som helst. Vilka skatter man hittar i skogen. Pinnar och pinnar och ännu fler pinnar! Vilken vinst!Sussi fick inga kadaver i sina spår och hon vart nöjd.... Benke är en klippa som fixade eldstad så vi kunde grilla lunch. Magda som servade fröken och alla som verkligen engagerade sig i varandras hundar, gjorde dagen till en toppendag, trots det jävla regnet som envisades med att tidvis ösa ner. Men! Imorgon skiner solen igen och det kan bara bli ännu bättre.
Mågott
Kelly, rätt nöjd med livet som spårhund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar