Long time no blogg...

Nästan så man kan lägga ner bloggen.
Sist skulle vi på utställning med Lykke. Det gick i alla fall fint. Hp och BIR. Sen missade vi gruppfinalen. Jo, det är sant! Vi stog bredvid och lyssnade och vinkade och undrade när hon skulle in igen. Vi kom på sen, att ringsekreteraren hade ropat in fel hund. Hon hojtade ett collienummer och det stog redan en collie i ringen!? Jag kan säga att både Viktoria o jag var mer än lovligt arga! Det är ju fan när man är nybörjare, så ska man ändå veta allt. Såhär i efterhand hade vi i alla fall en super trevlig dag. Min kusin och hennes underbara dotter har en stor baby i form av Pyreneevalp’ hon fick

äran att trava runt i finalringen. Superkul!

Jul o nyår. Inga rädslor för smällare här inte. Så skönt! Som nybliven vallhundsägare var det med nervositet vi mötte nyår. Men det gick fint. Även alla dessa raketer som ungarna drar iväg dagarna efter, förblev ofarliga i Lykkes öron. Det kanske har lönat sig att sitta på skjutbanan och fika.
Kelly och jag har börjat på en årslång utbildning på Hundcampus. Specialsök. Det är sjukt kul. Vi har bara varit där en gång än och nu håller jag på för fullt att försöka klura ut vad just hon ska bli specialist på. Rost, mögel, brunst, husbock?? Jag har inte en aning än. Så mycket vet jag att jag skulle vilja använda henne ute i praktiken. Inte bara i ett laboratorium. Många delar att träna och vansinnigt spännande. Herregud, man måste ju lära sig endel om ämnet som hon ska leta efter. Vilka kan störningarna vara och var ligger problemet för oss människor att hitta ämnet själva. Det ska ju vara en vits att konkurera ut oss människor. Eller hur!
Läxan efter första omgången var bla att strukturera upp träningen. Planera och utväredera osv. Se progression. Jag tog fram lilla kalendern och började. Gör i princip allt som står i kalendern och fram till denna vecka har det gått strålande. I måndags kom ljuden i momenten tillbaka. Och det med besked! Trodde det var en tillfällighet, men idag var de där igen. Var och är fortfarande sur som ättika, men kanske fick jag lite info idag hur jag ska gå vidare. Men det blev endel ändring i träningsupplägget. Är det inte typiskt när man ligger i en viss nivå i inlärningen av moment att det bara blir skit?? Tycker mig se ett mönster. Det blir jag som ber Kelly när hon inte orkar tänka själv. Och lägga ner när hon piper. Skit trist tycker jag. Önskar jag hade en annan bättre strategi som funkade. Det fungerar inte att bara låta det vara. Hon tappar huvet (position och koncentration) när hon piper och det blir för mycket att släppa igenom. Hjääääälp, vad göra? Jag ska erkänna att jag blir på väldigt dåligt humör efter sån här dålig träning. Ja, jag veet, det är bra information man får av dåliga pass också. Men kul, är det inte! Det enda bra med dagens träning är att Kelly är supertrött. Hohohaha. Sov gott eller nåt, nu ska jag läsa om stons brunster.
Mågott

Förhandlingar och tjat...

....kan löna sig. Jag är tämligen uttjatad av Viktoria och min kusin, som ska ställa ut sin lilla (läs stora) Pyreneer nästa helg med oss. Hon låter jättebesviken om vi inte tänker dyka upp i Östergötland. Så kanske ger jag med mig. Det är bara en inofficiell utställning. Jag får väl stå där och skämmas och ta det som en kul utflykt? Vi får se.

Det har inte blivit mycket träning sen vi kom hem från Campus. Jag som var så väldans inspirerad, har mest hållit på och rensat skräp och möblerat om. Förutom att jobba förstås. Det ena leder till det andra hela tiden. Jag har behållt alltför mycket arvegods som jag egentligen inte vill ha. Men nu några dagar har jag fått hjälp att slänga, rensa och åka till auktionverket med en del. Känns lite lättare. Men ändå har jag och syrran minst 8-9 kartonger med grejer vi ska åka på loppis med. Lovar att det är mycket att stuva undan hela tiden. Dessutom har vi projekt 'bio-rum', som tar tid och har utvecklat sig till ett evighetsprojekt. Willes matcher ska sändas på nån internetkanal och det vore sååå nice att sitta och se dem live, så speciellt Stefan har lite brådis att få det färdigt. När vi ändå håller på har vi fixat till mitt 'hundrum'. Det blev jättefint och fungerar precis som jag tänkt. Vad gör man av all yta när ungarna börjar flytta? Jo, naturligvis ett hundrum!

Hundarna skiter väl i möbler och nya rum och tycker att vi är urtråkiga. Det blir just inte mycket mer än daglig motion och lite träning på tomten. Räcker inte långt för två piggeliner. Kirby är just nu allt annat än pigg och får endast traska runt på tomten och göra sina behov. Dem gör han på tre ben. Han har amputerat en tå och har faktiskt rätt ont. Men den här gången får han i alla fall smärtlindring och verkar klara den fint den här gången. Inga blodiga diareer och vi håller tummarna för att det ska hålla sig så. Och för att proverna på tån visar artros och inte tumör. Krya på dig Kirby gubben! Han är en tapper liten lurv. Att lägga om bandaget på honom är plättlätt. Han litar på mig till hundra. Känns skönt.

Åter till röjningen. Nu står väggtvätt på schemat. Jo.... hur tråkigt som helst. Det är väl därför jag sitter här och skriver om det.....

Toker....

.... eller nått. Lilla Lykke har varit hos frissan.... Hon ska ju vara fin på utställningen om 1,5 vecka. Hohojaja. Man kanske skulle ha frisserat knytet ett par veckor tidigare. För nu ser hon ut som Toker i 'Snövit och de sju dvärgarna'. Om, bara OM, de vackra små öronen kanske, kanske ligger lite 'lågt' är det nu heeelt omöjligt att dölja med en omfångsrik krage. Jag min idiot har klippt hela öronen och inte lämnat ens en liten tuss bakom viken. För en liten, liten stund trodde jag kanske att den vackra vallhunden hade förvandlats till en riesen eller möjligen en liten terrier. Förvillande lik, eller hur.... Så förlåt mig om någon undrar, jag kommer göra allt som står i min makt att övertala Viktoria att inte ställa upp på utställningen. Det blir alltså antagligen ingen utställning 14 november.Unghunden får nog växa till sig till en vuxen tik och de vackra små öronen får nog bli lite mer håriga innan jag kommer stå bredvid ringen och kunna stå för det jag gjort.... Ärligt, det ser helt tossigt ut.

Anniken med sin jaktcocker i labbet
(fr. svt:s arkiv)

Hundcampus-helgen och grundkursen i specialsök, levde verkligen upp till alla förväntningar. Jag älskar hela grejen med nosarbetet. Det är så galet kul att få ta del av hundens fantastiska förmåga. Jag är så sugen på att utbilda Kelly till tjänstehund inom specialsöket. Det här är verkligen otroligt intressant. Jag vill lära mig ALLT. Kelly är definitivt med på noterna. Hon var som vanligt helt igenom positiv och jobbade klockrent. Det vore en härlig resa att få se vart hon kan nå, framförallt väldigt lärorikt Jag ska gräva lite i plånboken och skrapa några lotter så får vi se vad det blir av det. Med på kursen var en annan vacker riesen. En pojke på 9 månader som hette Nemo. När jag stog utanför labbet vid ett tillfälle och tittade genom fönstret när han jobbade, blev jag lite kär och tyckte han var en riktigt härlig hund. 'Bara för det är en riesen' sa en av tjejerna, men det var något speciellt med honom. Efter en stund kom matte-Elin och jag på att vi hade hund från samma kennel och då var det inte svårt att räkna ut att Nemo måste vara Blaisans barnbarn! Fasen vad världen är liten ibland. Jag blev så otroligt berörd! Nånting hos honom påverkade mig. Trots att de nog egentligen inte var speciellt lika. Men nånting måste det ha varit. Han var riktigt fin i alla fall. Hur kul som helst att träffa honom. Hoppas det blir fler gånger. Lycka till Elin, med din härliga hund!

Bilder

Här kommer lite bilder från Lykkes premiär i utställningsringen. 19 september var det inofficiell valputställning när riesenklubben hade en officiell för dem.

Lite träning på morgonen. Kul tycker Lykke och visar upp sig fint.

Lite godis är belöning nog.

Här är tjejen som inte har några problem med hälsning. Tillgänglig? Javisst!

'Kom igen tjejen! Nu börjar det på riktigt.'

Lykke skötte sig exemplariskt och fick jättefin kritik. Sen blev hon slagen av den yngre, mindre trefärgade tiken i konkurens.

Jag behöver inte säga vem jag tycker skulle ha vunnit va'? Att Lykke sa 'hej, vem är du?' till domaren och den andra tiken sa 'hjälp, vem är du?' gör ju inte saken sämre. Hon är fin vår svartvita! Och Viktoria var världens proffs. Hon var jättenöjd över Lykke och hennes fina lila rosett med hp.

Hon är rolig min unge. Hon blev ändå lite sur för hon ville ju gärna ha den röda rosetten också. Chansen kom ju när det fanns en 'barn med hund' klass. Den hade vi inte anmält till men det blev ju snabbt fixat och in gick dom och tog hem första priset och fick den fina röda rosetten också!

Grattis Viktoria!






Tack!

Glada tjejer!

Jaha. Jag kan tydligen inte rotera bilden men här är de fina rosetterna och diplomet i alla fall.

Fin kritik.

I november åker vi till Mjölby för en inofficiell till innan hon blir stor. Ska bli spännande. Men hon är mycket mycket mer än bara en söt o vacker liten hund. Hon är genom ball och charmigast i stan!

Mågott

Attityd

Idag mötte jag en gammal hund kompis på min lunchrunda. Hon blev störtkär i lilla Lykke. 'Vilken urhärlig attityd hon har. Hon är jättefin'. Jo, det har hon verkligen den lilla prinsessan. Men hon är lite av en ulv i fårakläder. Så söt och helt underbart len och ljuvlig ena stunden' för att sedan bli världens retsticka och en riktig liten 'pain in the as'.
Vi haft elitspårtävlingar på klubben i helgen. Jag var spårläggar på 5an. I Tyresta skogarna höll vi till den här gången. Väldigt varierad och kuperad terräng med mycket underlagskskiften och höjdskillnader. Jag gillar att ha koll på mitt spår och rekar gärna ordentligt så jag slipper improvisera på tävlingsdagens morgon. Det är jättekul och spännande att lära känna ett skogområde riktigt bra. Det blir ju då att man går rätt många gånger i samma område och det är urhärligt att vandra runt med hundarna lösa. Ingen jagar heller, så jag kan ägna större delen av turen till att njuta och kolla lämpliga vägar. Kirby o Kelly håller reda på mig. Lykke håller reda på oss alla. Ivrigt skällande. Vissa gånger blir vi alla så j-a sura på bjäbbet att vi måsta stanna och rasta och lugna ner oss, så att vi inte äter upp henne. Hon vallar som värsta cattledogen och biter de andra i hasorna hela tiden. Kirby blir sur men hinner sällan ge henne något för det. Hon är alldeles för snabb för honom. Då måste jag hjälpa honom och hejda den lilla pirayans framfart. Vid ett tillfälle såg jag Kelly, rusa över Lykke. Först såg det läskigt ut när hon gjorde det. Kan ju gå illa om hon inte har koll. Men icke. Det var mycket väl avvägt och Lykke ramlade bara omkull men såg lite omtumlad och överraskad ut. Om hundar kunde skratta tror jag Kelly asgarvade och hade hur kul som helst. Hon var ju lite trött på sin gapiga, vallande kompis. Kelly tyckte nog att hon var skitbusig för efteråt fick hon ett sånt där idiotryck och flängde runt i skogen tills hon var helt slut. Tokig hund! Där hängde inte ens Lykke med. Annars är hon ju snabb som vinden. Men ofta ser det ut som Kelly anpassar farten så att hon precisprecis hinner ifrån Lykke. Häftigt att se dem.
Men visst har vår lilla danska prinsessa härlig attityd alltid. Hon äger världen och den är bara till för henne! Puss, vad söt hon är. Tur att Viktoria har en sån gullig hund…….
Jaha nu skulle jag lägga in nån fin bild men det verkar inte funka, så det får bli en annan gång. Lykke har ju varit på sin första utställning. En inofficiell. Ska visa lite bilder på det en annan gång då. Både Viktoria och Lykke gick omkring och såg ut som de inte gjort annat än att gå på utsällningar. Ska kanske låta Viktoria visa Kelly sen också, när man är så illa tvungen att ställa ut henne? Själv är jag hur tafflig som helst när det gäller att gå vänstervarv. Undrar vad det beror på?
I helgen åker Kelly o jag till Hällefors och hundcampus och förkovrar oss. Behöver jag säga att jag ser fram emot det? Nosarbete! I like!

Mågott