onsdag 6 oktober 2010

Ränderna går aldrig ur....

...en terrier. Kirby har precis fyllt 11 år. Han är lite halt o lytt ibland, åldern tar ut sin rätt. Det kostar på att stå upp mot en busig riesen. Han är lite suddig på ögonen och han är inte längre bara selektivt döv utan hör faktiskt inte skrammlet av matskålen jämt. Det betyder garanterat i hans fall, att han börjar höra dåligt på riktigt. Efter en kortisonkur i vintras och lite aloevera juice i maten tål han numera torrfoder. 'Standard normal', samma som Kelly äter. Mycket praktiskt. Jag var tvungen att prova när vi skulle åka på riesenlägret i somras och inte kunde stå och koka mat hela veckan. Inga blodiga bajshögar och inga spyor. Toppen! Nu känns det bara lyxigt och nyttigt att kunna koka kött till hundarna och tillsätta det i torrfodret. Jo, de får hemlagat ibland också....
Kirby har ju inte alltid varit den enklaste hunden att ha i vardagen, då han är stöddig som få och hård. Terrier ut i svanstippen. Sött, när man är hyfsat liten och ljust mjukpälsad! Han vaktar oss och tomten med sitt liv och har gjort det till sin alldeles speciella hobby att skälla och jaga bort folk utanför tomten. Trots att jag blir skitarg ser han ut som en kung när han lyckas. Hoho,undrar hur populär man är i grannskapet.....?? Men. Det är ju så underbart med en gammal säker hund. Han lullar på och njuter av livet i sin enklehet och kräver inte just mycket mer, än att få 'ligga under sin korkek och lukta på blommorna.' För tre veckor sen opererade han bort en klokapsel. Eftersom han inte tål värktabletter fick han gå utan. Han hade rejält ont men tog det som en hund. Jättetapper var han. Så förra veckan hände en liten insident, som om han inte haft ont nog på ett tag? Vi var och tränade med ett gäng kompisar i skogen. Efter utfört arbete skulle en hund in i sin bil. Kirby hoppar ur min bil och springer upp bakom den andra hunden som blir jättejätterädd och överreagerar och biter Kirby. Eftersom det liksom inte ligger för honom att backa ur, biter han tillbaka, varpå hunden inte släpper taget utan bara tuggar om. Det blev ett jävla liv men tillslut fick vi loss dem och Kirby kunde plåstras om. Han verkade inte lagt på sig mer än smärta över betten. Vi hittade efter första konrollen, bara ett sår. Strök på AloeVera Gelly direkt på såret och sen fick han hoppa in i bilen. Väl hemma fick Viktoria hjälpa mig att titta igenom honom då han blött rejält i bilen. Vi klipper rent runt de fem såren vi hittar och tvättar med Vet. Formula och stryker på mer Gelly. Två av såren såg ut att egentligen vara anledningen till ett veterinärbesök. Men Kirby kändes ok och jag litar på min AloeVera. Efter kvällens aktiviteter kollade jag honom igen. Då åkte han in i duschen och blev ordenligt tvättad med Aloe flytande tvål, runt såren. Sedan på igen med Vet.Formula och Gelly igen. Trot eller ej, ett av såren var puts väck redan morgonen efter. Nu, såhär en vecka efter skadan och ihärdigt sprejande med Veterinäry Formula och mycket Gelly på såren är det hur fint som helst. Det är nästa så man inte tror det är sant. Jag ska ringa min veterinär och berätta för henne hur väl det här fungerade. Kanske kan det hjälpa någon annan som råkat ut för trista sår. Eller så vill hon inte veta...? Så ett gott råd: införskaffa Veterinery Formula eller First, Flytande tvål och Gelly och ha som ett 'första-hjälpen-kit'.

Här är några gamla bilder med två av hans ungar:
Idag har alla tre hundarna rusat runt i skogen och han är helt återställd. Puss på dig Kirby!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar