Spårkurs

Vilken helg jag har haft. Det är redan torsdag och jag har sådär lagom kommit ifatt i kroppen. Har studsat runt i skogen igen och det där jäkla knät hänger inte riktigt med.
Kursen då! Vicken toppen helg! Anna L är en av de mest engagerade och positiva instruktörer jag mött! Som ett uppslagsverk har hon lösningar och övningar i massor och fokuserar inte alls på problem. Helt i min smak. Att se sina problem som en uppgift som ska lösas är precis dit jag försöker nå. Man kan älta sina brister ett tag för att det måste tuggas lite, men sen är det ju bara att köra om man har sitt mål i fokus. Haho, hur lätt lät inte det där!?
Kelly och jag kommer troligtvis att få jobba med samarbetet vid 'leveranserna' hela livet. Det är inte naturligt alls för min vackra svarta, att springa in det fortaste hon kan, med nånting hon har hittat alldeles själv. Och jag tycker ju, 'hur svårt kan det vara damen'. Där tycker vi inte lika liksom.
Spåret går fortfarande jättebra. Hon är urduktig min härliga hund!
Ett otroligt trevligt och positivt tjejgäng var det att hänga med hela helgen. Magda, Jenny, Jennie, Petra och Christine. Det var så himlahimla roligt att träna med er! Ambitiösa och glada i samma paket. Tack!
Har försökt rigga en övning som kallas 'kroken'. För att träna påsläpp. Måste nog lura Kelly mer med vinden för hon gick inte åt fel håll den här gången heller. Kanske händer det när linan måste längas? Nu gick hon också ut till spåret rakt framför mig och stod inte och glodde en kvart och undrade vad hon skulle göra som första gången. Eller ska jag bara vara skitglad att hon gör rätt och inte fel?

Nu står vår resa till usa på programet. Packning och ångest. Det är utan överdrift jag är kluven till det hela. Resan är kul. Willes otroliga mod och möjlighet är fantastisk. Men jag lovar, att skicka iväg sin unge så långt känns imagen. Men fan! Jag ÄR glad för hans skull. Det var samma sak när Joakim flyttade till Orust. Jag var superglad för att han gjorde det han ville. Han var så jätteduktig och fixade allt själv, 16 år. Också väldigt målinriktad. Men. Varje gång han var hemma över helgen och skulle tillbaka var det totalkaos imagen. Tror inte man helt kan vänja sig. Det tillhör kanske grejen med att vara mamma. Och jag längtar såå efter min lilla/stora tjej som är på sin första kunskapsvecka i Falun med nya skolan. Hon har ringt tre gånger. Hon har varit hur glad som helst och jag som trodde att vi skulle få åka upp i panik till en hemlängtande tjej..... Jo, jag Är glad för att slippa åka upp! Och är jätteglad för att hon inte längtar hem. Vilket lyft!

Mågott