Välkommen lilla LYKKE!

Den svart-vita prinsessan har gjort entre.

Det gjorde hon med bravur framåt nattkröken igår kväll. Med svansen i topp! Hur skön som helst. Nyfiken o orädd.

Vi hade en lång men bra resa hem. Lykke var lite ledsen någon halvtimme men sen fann hon sig tillrätta bra, till Viktorias glädje. Lyckligare unge får man leta efter! Hon är helt fantastisk med sin lilla valp.

Väl hemma charmar det lilla Lykke-trollet både Kirby och husse. Hon gör lekinviter till den gamle onkel Kirby och han blir så smickrad och leker som en valp igen.

Tikarna var sura o gapade över att de blev instängda ( jo, nästan mitt i natten var det....) Blaise hälsar moderligt på den lille som kilar runt fötterna på henne och försöker bjuda in även henne på lek. Kelly är försiktigare o undrar nog vad 'det där' är för något? När sen Lykke gör lekinviter är Kelly snabbt med på noterna. Leka är ju livet! I morse lekte hon lite tufft med den lille som pep till. Viktoria blev livrädd. Sen var hon lite långsam i rörelsen runt Kelly och gick lite runt till Viktoria. Inte rädd, men försiktig. Smart tjej, tänkte jag. 'Typiskt vallhund' sa Terese, som själv är en 'vallhundsmänniska'.

'Hej, vem är du?'

Kelly kollar läget.

Här kommer man få lära lite nytt tror jag. Det är så häftigt att se hundarna tillsammans och deras olika personligheter. Men en tid framöver så tror jag att de långa kompostgrindarna få dela av rummen så Kelly får förstå att den lilla är faktiskt liten.
'Men herregud, tänker människan avända den där?! Den duger bara att bita i om du frågar mig!'

Det var föresten jättekul att träffa delar av kullen med deras blivande människor. Roligt att få följa dem framöver.
Annie som har Duchese.

Viktoria ska på valpkurs redan imorgon. Hon ska gå hos Kickan, som sen ska få lära henne agilityn med Lykke, får vi hoppas.

Jag spårade idag med Kelly. Det är verkligen livet...

Det hände en kul grej. Kan man tycka..... Jag hade 'stenkoll' på var jag hade gått. Det är ju snö överallt. Jag hade korsat och följt andra spår i skogen en bit. Stenkoll! När vi sen gick spåret och jag var helt säker på att Kelly var på fel spår, stannade jag för att vänta ut henne, men hon var så j-a envis och ville följa ett annat spår. Ok, testa då, tänkte jag. ( De är rätt starka de här riesenschnauzrarna!) Å jäklarimej, om hon inte hade rätt och hittade slutet. Den jäkla hunden! Att de ska behöva skriva en på näsan ständigt och jämt! Men ok, man ska lära sig hela tiden. Inte lätt att va' människa!

Ikväll blev 'Unge Herr Båtbyggare' friserad. Hur snygg som helst.