Jul, jul härliga jul

jo, det är sant! Jag älskar det. Julen är så speciell och ger mig härliga känslor. Särskilt när jag får ha alla barnen hemma. Dagen innan julafton då vi gör skinka o spelar bingolotto och granen åker fram. Helt sjukt med det där med bingolotto, jag vet, men det är bara så. Det måste göras. Och det är myyys. W hade i år den goda smaken att komma redan veckan före jul så det kändes liksom lite inbott när juldagarna kom. Veckorna före jul har kantats av lite vacum. Jag var tvungen att hastigt ta bort gamle Kirby. Jag har det senaste året haft stenkoll på hans gamla ben som han har haft ont i och sen var det magen som bara sa upp sig. Den har han iof också tampats med i perioder. Han fick inte behålla någon mat alls. Det kom ut i båda ändar. Han blev superdålig på en gång och jag visste vad jag var tvungen att göra. Det gick fort. Det var as jobbigt. Det som är hundars obevekliga previlegium är vårt stora dilemma. Det som tröstar mig är att han mådde bra och hade ett härligt hundliv till den sista natten. Det blev liksom livets värsta luciavaka.

När något skakar en såhär, som det gör när man saknar och har sorg, känner jag samtidigt en sån otrolig tacksamhet mitt i allt. Visst är det märkligt? Så, tack Kirby för att du fanns så väldigt länge i mitt liv och gav mig så många gråa hår och visade mig vägen in i hundens värld. Du var mitt livs mest efterlängtade barndomsdröm. Jag drömde aldrig om Lady. Jag ville ha Lufsen.

Två dagar senare är vi tillbaka hos veterinären http://www.tyresodjurklinik.se/ och ultraljudade Kelly för att konstatera dräktighet. Och visst fanns det liv!

Galet kul...

..med specialsök. Jösses. Vi är precis i starten och jag håller just nu på att lära mig vilka belöningsformer som passar Kelly och hur hon ser ut när hon markerar rätt. Framförallt hur själva fyndet visas. Inte markeringen, men att hon visar mig när hon hittat rätt, tydligt.

S har byggt en supersökbana till oss. Långa avstånd mellan hålen och lätt att gå upp på. Den är väldigt stor dock och ligger över heela rummet. När hon sedan börjar få kläm på jobbet och kunna den här leken lite bättre, så ska jag bygga ( eller S?) en lite mindre med kryddburkar och kortare avstånd. Jag trodde efter vår första träff i januari, att det här var lätt! Tror nämligen att jag har en bra hund med fin näsa och hon jobbade jätteduktigt. Men ju mer man lär sig desto fler detaljer dyker upp och avgör om det blir ett bra resultat eller inte.

Just nu håller jag på att lära mig läsa min hund. Igen. Hon har en tendens att kolla av mer än vad jag vill. Tror inte det är osäkerhet, utan bara hennes sätt att jobba. Inte heller tror jag att hon inte vet vilken som är rätt. Det är jag rätt säker på att hon vet ganska fort. Hon kollar bara av lite. Har fått lite tips hur jag ska motivera henne att visa mig på en gång och tydligt. Vi får se om det funkar och om jag förstår allt.... Jag har en bild av att hon stannar upp och verkligen visar mig. Typ ' kolla här! Jag veet att det är rätt'. Nu ser det mer ut som att hon vet, går förbi och tar rätt nästa varv eller nästa burk om det finns fler rätt. Och ska vi fortsätta så blir det bara presentation tycker jag. Det är kul det här (igen) med vad som finns i hunden. Har märkt det så ofta förr att hon gärna vill ta enklaste vägen. Helst vill hon kolla av om hon verkligen behöver jobba för att komma åt belöningen. Helst vill hon ha den gratis.

Jag har fått en typ spenhållare för mjölkning av Lotta. Hon hade fått en hel påse av en kund begagnade sådanna och när Kelly fick nos på dem gick hon i taket. En sån efter avslutat sök gav resultat igår, så nu ska vi se hur hon tar sig an sitt sök idag. Om hon är mer motiverad att visa mig? Spännande!

Bara hur nördig får man bli? Sitter o klurar hela tiden. På dofter och tider och vindar och material och molekyler. Det kan blir hur grötigt som helst. Kanske klarnar dimman så småningom och man kan se ljuset....

Jag gjort bort mig med rabiesvaccinet. Kennal Foula som Lykke kommer ifrån har en kennelträff i sommar som vi skulle åka till. En tripp till Danmark kunde vara super kul. Och träffa andra släktingar till Lykke ännu roligare. Men nu har jag min idiot räknat ut att vi inte kommer hinna få Lykke o Kelly färdiga för resan. Det fattas typ 3 veckor. Klantigt men jag hoppas det kommer fler kennelträffar.

Lykke o Viktoria avslutar sin freestylekurs ikväll. De tränar men jag undrar om det kommer bli tävling? Gör inget i sånt fall. Lykke får träna och det tycker hon är superkul. Agilityn med Kickan började i måndags och det är om möjligt ännu roligare. Lykke springer som bara den. Hon är överlycklig när hon gör rätt. Blir frustrerad när hon begriper att hon gjort fel. Än så länge är godiset lite bättre än hinder. Så avstånd är lite svårt. Jag kan inte hålla fingrarna i styr utan måste pröva, träna och testa också. Det är jättekul. Jättekul! Haha, det höll på att bli helt tokigt när jag började med hinderstolparna. Vi hade fått i läxa att lära hunden 'söka hinder'. Vi kan säga såhär. Handlingen sitter inte som kepsen.... Det är tur att Lykke är så klok och förnuftig och framförallt väldigt ! envis. Hon visade mig med en dåres envishet vad som var rätt och jag var ett tag, bara en dum idiot och tyckte hon var detsamma. Men såklart var det jag som fick stå med 'hundhuvet'......hö hö. Lykke hade rätt!

Haregott!

Long time no blogg...

Nästan så man kan lägga ner bloggen.
Sist skulle vi på utställning med Lykke. Det gick i alla fall fint. Hp och BIR. Sen missade vi gruppfinalen. Jo, det är sant! Vi stog bredvid och lyssnade och vinkade och undrade när hon skulle in igen. Vi kom på sen, att ringsekreteraren hade ropat in fel hund. Hon hojtade ett collienummer och det stog redan en collie i ringen!? Jag kan säga att både Viktoria o jag var mer än lovligt arga! Det är ju fan när man är nybörjare, så ska man ändå veta allt. Såhär i efterhand hade vi i alla fall en super trevlig dag. Min kusin och hennes underbara dotter har en stor baby i form av Pyreneevalp’ hon fick

äran att trava runt i finalringen. Superkul!

Jul o nyår. Inga rädslor för smällare här inte. Så skönt! Som nybliven vallhundsägare var det med nervositet vi mötte nyår. Men det gick fint. Även alla dessa raketer som ungarna drar iväg dagarna efter, förblev ofarliga i Lykkes öron. Det kanske har lönat sig att sitta på skjutbanan och fika.
Kelly och jag har börjat på en årslång utbildning på Hundcampus. Specialsök. Det är sjukt kul. Vi har bara varit där en gång än och nu håller jag på för fullt att försöka klura ut vad just hon ska bli specialist på. Rost, mögel, brunst, husbock?? Jag har inte en aning än. Så mycket vet jag att jag skulle vilja använda henne ute i praktiken. Inte bara i ett laboratorium. Många delar att träna och vansinnigt spännande. Herregud, man måste ju lära sig endel om ämnet som hon ska leta efter. Vilka kan störningarna vara och var ligger problemet för oss människor att hitta ämnet själva. Det ska ju vara en vits att konkurera ut oss människor. Eller hur!
Läxan efter första omgången var bla att strukturera upp träningen. Planera och utväredera osv. Se progression. Jag tog fram lilla kalendern och började. Gör i princip allt som står i kalendern och fram till denna vecka har det gått strålande. I måndags kom ljuden i momenten tillbaka. Och det med besked! Trodde det var en tillfällighet, men idag var de där igen. Var och är fortfarande sur som ättika, men kanske fick jag lite info idag hur jag ska gå vidare. Men det blev endel ändring i träningsupplägget. Är det inte typiskt när man ligger i en viss nivå i inlärningen av moment att det bara blir skit?? Tycker mig se ett mönster. Det blir jag som ber Kelly när hon inte orkar tänka själv. Och lägga ner när hon piper. Skit trist tycker jag. Önskar jag hade en annan bättre strategi som funkade. Det fungerar inte att bara låta det vara. Hon tappar huvet (position och koncentration) när hon piper och det blir för mycket att släppa igenom. Hjääääälp, vad göra? Jag ska erkänna att jag blir på väldigt dåligt humör efter sån här dålig träning. Ja, jag veet, det är bra information man får av dåliga pass också. Men kul, är det inte! Det enda bra med dagens träning är att Kelly är supertrött. Hohohaha. Sov gott eller nåt, nu ska jag läsa om stons brunster.
Mågott

Förhandlingar och tjat...

....kan löna sig. Jag är tämligen uttjatad av Viktoria och min kusin, som ska ställa ut sin lilla (läs stora) Pyreneer nästa helg med oss. Hon låter jättebesviken om vi inte tänker dyka upp i Östergötland. Så kanske ger jag med mig. Det är bara en inofficiell utställning. Jag får väl stå där och skämmas och ta det som en kul utflykt? Vi får se.

Det har inte blivit mycket träning sen vi kom hem från Campus. Jag som var så väldans inspirerad, har mest hållit på och rensat skräp och möblerat om. Förutom att jobba förstås. Det ena leder till det andra hela tiden. Jag har behållt alltför mycket arvegods som jag egentligen inte vill ha. Men nu några dagar har jag fått hjälp att slänga, rensa och åka till auktionverket med en del. Känns lite lättare. Men ändå har jag och syrran minst 8-9 kartonger med grejer vi ska åka på loppis med. Lovar att det är mycket att stuva undan hela tiden. Dessutom har vi projekt 'bio-rum', som tar tid och har utvecklat sig till ett evighetsprojekt. Willes matcher ska sändas på nån internetkanal och det vore sååå nice att sitta och se dem live, så speciellt Stefan har lite brådis att få det färdigt. När vi ändå håller på har vi fixat till mitt 'hundrum'. Det blev jättefint och fungerar precis som jag tänkt. Vad gör man av all yta när ungarna börjar flytta? Jo, naturligvis ett hundrum!

Hundarna skiter väl i möbler och nya rum och tycker att vi är urtråkiga. Det blir just inte mycket mer än daglig motion och lite träning på tomten. Räcker inte långt för två piggeliner. Kirby är just nu allt annat än pigg och får endast traska runt på tomten och göra sina behov. Dem gör han på tre ben. Han har amputerat en tå och har faktiskt rätt ont. Men den här gången får han i alla fall smärtlindring och verkar klara den fint den här gången. Inga blodiga diareer och vi håller tummarna för att det ska hålla sig så. Och för att proverna på tån visar artros och inte tumör. Krya på dig Kirby gubben! Han är en tapper liten lurv. Att lägga om bandaget på honom är plättlätt. Han litar på mig till hundra. Känns skönt.

Åter till röjningen. Nu står väggtvätt på schemat. Jo.... hur tråkigt som helst. Det är väl därför jag sitter här och skriver om det.....

Toker....

.... eller nått. Lilla Lykke har varit hos frissan.... Hon ska ju vara fin på utställningen om 1,5 vecka. Hohojaja. Man kanske skulle ha frisserat knytet ett par veckor tidigare. För nu ser hon ut som Toker i 'Snövit och de sju dvärgarna'. Om, bara OM, de vackra små öronen kanske, kanske ligger lite 'lågt' är det nu heeelt omöjligt att dölja med en omfångsrik krage. Jag min idiot har klippt hela öronen och inte lämnat ens en liten tuss bakom viken. För en liten, liten stund trodde jag kanske att den vackra vallhunden hade förvandlats till en riesen eller möjligen en liten terrier. Förvillande lik, eller hur.... Så förlåt mig om någon undrar, jag kommer göra allt som står i min makt att övertala Viktoria att inte ställa upp på utställningen. Det blir alltså antagligen ingen utställning 14 november.Unghunden får nog växa till sig till en vuxen tik och de vackra små öronen får nog bli lite mer håriga innan jag kommer stå bredvid ringen och kunna stå för det jag gjort.... Ärligt, det ser helt tossigt ut.

Anniken med sin jaktcocker i labbet
(fr. svt:s arkiv)

Hundcampus-helgen och grundkursen i specialsök, levde verkligen upp till alla förväntningar. Jag älskar hela grejen med nosarbetet. Det är så galet kul att få ta del av hundens fantastiska förmåga. Jag är så sugen på att utbilda Kelly till tjänstehund inom specialsöket. Det här är verkligen otroligt intressant. Jag vill lära mig ALLT. Kelly är definitivt med på noterna. Hon var som vanligt helt igenom positiv och jobbade klockrent. Det vore en härlig resa att få se vart hon kan nå, framförallt väldigt lärorikt Jag ska gräva lite i plånboken och skrapa några lotter så får vi se vad det blir av det. Med på kursen var en annan vacker riesen. En pojke på 9 månader som hette Nemo. När jag stog utanför labbet vid ett tillfälle och tittade genom fönstret när han jobbade, blev jag lite kär och tyckte han var en riktigt härlig hund. 'Bara för det är en riesen' sa en av tjejerna, men det var något speciellt med honom. Efter en stund kom matte-Elin och jag på att vi hade hund från samma kennel och då var det inte svårt att räkna ut att Nemo måste vara Blaisans barnbarn! Fasen vad världen är liten ibland. Jag blev så otroligt berörd! Nånting hos honom påverkade mig. Trots att de nog egentligen inte var speciellt lika. Men nånting måste det ha varit. Han var riktigt fin i alla fall. Hur kul som helst att träffa honom. Hoppas det blir fler gånger. Lycka till Elin, med din härliga hund!