Toker....

.... eller nått. Lilla Lykke har varit hos frissan.... Hon ska ju vara fin på utställningen om 1,5 vecka. Hohojaja. Man kanske skulle ha frisserat knytet ett par veckor tidigare. För nu ser hon ut som Toker i 'Snövit och de sju dvärgarna'. Om, bara OM, de vackra små öronen kanske, kanske ligger lite 'lågt' är det nu heeelt omöjligt att dölja med en omfångsrik krage. Jag min idiot har klippt hela öronen och inte lämnat ens en liten tuss bakom viken. För en liten, liten stund trodde jag kanske att den vackra vallhunden hade förvandlats till en riesen eller möjligen en liten terrier. Förvillande lik, eller hur.... Så förlåt mig om någon undrar, jag kommer göra allt som står i min makt att övertala Viktoria att inte ställa upp på utställningen. Det blir alltså antagligen ingen utställning 14 november.Unghunden får nog växa till sig till en vuxen tik och de vackra små öronen får nog bli lite mer håriga innan jag kommer stå bredvid ringen och kunna stå för det jag gjort.... Ärligt, det ser helt tossigt ut.

Anniken med sin jaktcocker i labbet
(fr. svt:s arkiv)

Hundcampus-helgen och grundkursen i specialsök, levde verkligen upp till alla förväntningar. Jag älskar hela grejen med nosarbetet. Det är så galet kul att få ta del av hundens fantastiska förmåga. Jag är så sugen på att utbilda Kelly till tjänstehund inom specialsöket. Det här är verkligen otroligt intressant. Jag vill lära mig ALLT. Kelly är definitivt med på noterna. Hon var som vanligt helt igenom positiv och jobbade klockrent. Det vore en härlig resa att få se vart hon kan nå, framförallt väldigt lärorikt Jag ska gräva lite i plånboken och skrapa några lotter så får vi se vad det blir av det. Med på kursen var en annan vacker riesen. En pojke på 9 månader som hette Nemo. När jag stog utanför labbet vid ett tillfälle och tittade genom fönstret när han jobbade, blev jag lite kär och tyckte han var en riktigt härlig hund. 'Bara för det är en riesen' sa en av tjejerna, men det var något speciellt med honom. Efter en stund kom matte-Elin och jag på att vi hade hund från samma kennel och då var det inte svårt att räkna ut att Nemo måste vara Blaisans barnbarn! Fasen vad världen är liten ibland. Jag blev så otroligt berörd! Nånting hos honom påverkade mig. Trots att de nog egentligen inte var speciellt lika. Men nånting måste det ha varit. Han var riktigt fin i alla fall. Hur kul som helst att träffa honom. Hoppas det blir fler gånger. Lycka till Elin, med din härliga hund!