Välkommen lilla LYKKE!

Den svart-vita prinsessan har gjort entre.

Det gjorde hon med bravur framåt nattkröken igår kväll. Med svansen i topp! Hur skön som helst. Nyfiken o orädd.

Vi hade en lång men bra resa hem. Lykke var lite ledsen någon halvtimme men sen fann hon sig tillrätta bra, till Viktorias glädje. Lyckligare unge får man leta efter! Hon är helt fantastisk med sin lilla valp.

Väl hemma charmar det lilla Lykke-trollet både Kirby och husse. Hon gör lekinviter till den gamle onkel Kirby och han blir så smickrad och leker som en valp igen.

Tikarna var sura o gapade över att de blev instängda ( jo, nästan mitt i natten var det....) Blaise hälsar moderligt på den lille som kilar runt fötterna på henne och försöker bjuda in även henne på lek. Kelly är försiktigare o undrar nog vad 'det där' är för något? När sen Lykke gör lekinviter är Kelly snabbt med på noterna. Leka är ju livet! I morse lekte hon lite tufft med den lille som pep till. Viktoria blev livrädd. Sen var hon lite långsam i rörelsen runt Kelly och gick lite runt till Viktoria. Inte rädd, men försiktig. Smart tjej, tänkte jag. 'Typiskt vallhund' sa Terese, som själv är en 'vallhundsmänniska'.

'Hej, vem är du?'

Kelly kollar läget.

Här kommer man få lära lite nytt tror jag. Det är så häftigt att se hundarna tillsammans och deras olika personligheter. Men en tid framöver så tror jag att de långa kompostgrindarna få dela av rummen så Kelly får förstå att den lilla är faktiskt liten.
'Men herregud, tänker människan avända den där?! Den duger bara att bita i om du frågar mig!'

Det var föresten jättekul att träffa delar av kullen med deras blivande människor. Roligt att få följa dem framöver.
Annie som har Duchese.

Viktoria ska på valpkurs redan imorgon. Hon ska gå hos Kickan, som sen ska få lära henne agilityn med Lykke, får vi hoppas.

Jag spårade idag med Kelly. Det är verkligen livet...

Det hände en kul grej. Kan man tycka..... Jag hade 'stenkoll' på var jag hade gått. Det är ju snö överallt. Jag hade korsat och följt andra spår i skogen en bit. Stenkoll! När vi sen gick spåret och jag var helt säker på att Kelly var på fel spår, stannade jag för att vänta ut henne, men hon var så j-a envis och ville följa ett annat spår. Ok, testa då, tänkte jag. ( De är rätt starka de här riesenschnauzrarna!) Å jäklarimej, om hon inte hade rätt och hittade slutet. Den jäkla hunden! Att de ska behöva skriva en på näsan ständigt och jämt! Men ok, man ska lära sig hela tiden. Inte lätt att va' människa!

Ikväll blev 'Unge Herr Båtbyggare' friserad. Hur snygg som helst.

Foula's Bi Nice

Far: Rikadon Toven Bi all Means

Mor: Foula's Black Blizzard Of Monty

Ägare: Viktoria Flachsbinder

I dagarna blir Blaise mormor!

Jag hoppas de små svart-trollen får ärva hennes underbara energi och glädje! En mer lättbelönad hund finns inte på fyra ben. Hon skulle kunna springa genom eld för sin gamla tennisboll, t.o.m en gammal frolic. Många gånger har jag önskat mig lite mer eftertanke. Det blir ofta fort o fel. Men det ligger liksom inte för den här damen. Att tänka. Det är från noll till hundra på ingenting. En heltigenom galen bulldozer. Men alltid genomsjyst och ställer alltid upp på alla mina tokiga påhitt. Bra eller dåliga- spelar ingen roll för Blaise, bara man får göra något!

Här är hon högdräktig, med bla Quinza i magen, men hon har inga problem ändå att försöka klättra i träd, för jaga kan man ju alltid.......

Så! Nu är hon snart hemma! Lykke är tik 1. Den lite större av de små trollen. De är alla så jättesöta och det spelade verkligen ingen roll vilken som skulle bli Viktorias. Men i smyg har jag nog önskat den större tiken. Bara för att hon är lite mer välväxt. Pia skriver "Hun er total lækker og ikke bange for noget." Det passar utmärkt i vår vilda flock! Hon är så söt, så söt! Det kan bli helt farligt svårt då, att få fason på eländet! Eller sockergrynet, sötnosen, smörblomman, prinsessan..... Men Lykke duger fint det med.

Kolla in bara, farligt sött:

Snö i Danmark. Härligt! Då får det lilla livet antagligen ingen större chock när hon kommer hem hit.

Söt som socker är hon, eller hur! Nu vet vi ju inte om det är just den här lilla tiken som är vår, men de är så jätte söta allihop och jag ser verkligen ingen skillnad på dem. En ser fortfarande lite mindre ut och ser man dem ofta, kan man antagligen se skillnad på det vita runt halsen fortfarande.

När Kelly var liten tyckte jag att hon såg ut som en liten gorilla unge. Det gör inte den här.....

Vi dammade av lite brukslydnadövningar idag Kelly o jag. Men vi är lite rostiga båda två. Det var väldigt kul ändå. Så kul, att jag inte kunde stanna o pausa när Kelly inte riktigt orkade koncentrera sig längre, utan pilade iväg och nosade på sin externbelöning istället för att ta belöningen framför. Lätt ointresse och fel värde på belöningarna kanske. Klantigt av mig att inte vara tillräckligt uppmärksam. Än så länge nöjer jag mig absolut med att bara ta bort det roliga om hon tröttnar. Hoppas jag slipper göra något annat. Hon har så skön attityd och glädje, därför blir jag överaskad när hon tröttnar sådär. Det gjorde Aldrig! Blaise. Där tar det ju aldrig slut liksom. Fort o fel som man säger. Svårt och spännande med så olika hundar.

Nu ska jag leta reda på någon bra inlärning på framförgåendet. Håller på och fundera på hur man ska kunna sätta ihop framåtsändandet som kommer i högre och elit, med det framförgåendet man har i apellen och lägre. Får inte riktigt till det som jag vill. Eller så skiter jag lite i framförgåendet och låter det vara bara sådär-bra.

Några bra tips?