Clinicen för Maria Brandel i det stora ämnet och det som jag tycker är det mest komplicerade momentet, framåtsändande, var huuur bra som helst. Jag trodde jag hade rätt bra koll på vad vi hade för svagheter och kanske någon liten styrka i det momentet ( kanske...?) men som vanligt: många nya infallsvinklar och (fan eller jippi!) ännu fler detaljer. Det kan bli vansinnigt svårt att få ihop det sen igen.... som var en av de små detaljerna.....
Litar på dig nu Lotta, med världens bästa öga.
Nu vet jag i alla fall att Kelly har 8 fantastiska, härliga, kraftfulla språng till brytpunkten. Jag kan acceptera 7..... o sen får vi hoppas att hon köper 'ungefär', vilket kan vara svårt om man har en lite anarkistisk ådra. Och jag vet inte om det som jag tycker är såå vackert i hennes styrka, när hon springer iväg med den kraften, egentligen är så bra? Önskvärt vore väl lite mer kontroll? Det blir en lite konflikt här. Samtidigt som jag förstår att en mer kontollerad fart vore att föredra, älskar jag att se henne så kraftfull. Min stora vackra tik.
Vem har bråttom? Är egentligen sugen på att starta debut i elitklass på riesenSM. Vore såå kul. Eller inte, när vi inte är klara och inte riktigt har tid att få ihop det sista. Det får nog vänta ändå. Det blir nog inte start förän till nästa vår, då en parning kommer emellan och två slutprov på  mina utbildningar. Vi har certifiering på Narkotika-söks utbildningen om två veckor. Vi tränar!! Men hur man än gör kan det inte bli tillräckligt. Hela tiden nya svårigheter. Men Kelly går bra. Faktiskt riktigt bra! Vi har smörat in oss på apoteket för att få nya preparat att träna på. Ja, smittat då. Det finns ju en uppsjö av medecin man kan droga sig på.
Vår instruktörsutbildning går också mot sitt slut, som om det övriga inte var nog. Massor att skriva nu, på slutet. Redovisningar, tentamen heter det visst. Har koll på det skrivna i stort, men den muntliga biten.....

Håll tummarna. Mors.

Lykke spårar!

Trodde jag skulle känna enorm tomhet när många försvinner här hemma. Kirby är i hundhimlen, Wille åkte tillbaka till Usa, Kelly åkte till Marie. Men Lykke fyller rätt bra ut tomrummet faktiskt. Det är en fräck och käck liten dam med stor personlighet. Sådär lite milt, på sheltevis tar hon plats.
Jag har en plan att få henne godkänd på anlagsprovet för viltspår. Måste ju ha lite hundjobb att syssla med. Ännu hellre skulle jag vilja få henne uppflyttad till lägre spår men där måste ju till lite lydnad och det är ju Viktorias grej, så vi får se hur det blir med det. Eller så utbildar jag hunden helt enkelt och så går Viktoria med henne själv. Vilken snilleblixt! Men spåra ska hon få lära sig vilketsom.
Jag har ju vid tidigare försök känt lite lätt hopplöshet och inte sett något som hels anlag…. Men naturligtvis är det jag igen! Som är dum i huvet och inte gör rätt. !?! Igår skulle vi träna på klöv tänkte jag. Korta noggranna spår (snö) med bara klöv. Första fick hon synretning på första spåret. Fattar inte vad jag tänkte på egentligen, men jag ville skapa ett intresse….. Ja, det intresset märkte jag! Hon var överhet och slängde, flängde, skällde och spårade inte många cm. Jag är dum! Prövade två gånger till men utan synretning, men fick samma resultat. Alltså gå hem och tänka.
Idag åkte vi ut till en åker med lite snö. Jag la ett 50 m kort personspår utan krångligheter ute på åkern i medvind, där jag tydligt såg mina spår. Det fick ligga ca 45 minuter, sen selade jag på henne och gjorde sen ngt jag aldrig gjort tidigare. Tog med mig klickern. Jag klickade den lilla vesslan längst spåret och godiset fick hon naturligtvis i fotspåret och fan! vad det gick bra! Hon gick i princip i varje steg och sökte sig själv ner i spåret. Vi vilade någon gång och hon startade fint och lugnt igen. Hon prövade flera gånger att söka min kontakt men fick ju inget för det så hon jobbade på neråt istället och jag tror hon fattade poängen. Det återstår ju att se, när vi har jobbat ett tag, men idag var första gången hon riktigt gav mig den där härliga spårkänslan! Jippi! Tack Lykke!

Gott nytt år på alla fronter!

Jag önskar mig mer skumpa än raketer på nyår. Tänker gå hem från kalaset lagom till tolvslaget för att fira det med hundarna. Förlåt kära värdpar, men ni kommer inte märka att jag smiter iväg. Ingen är speciellt berörd över smällarna, inte ens lilla Daisy. Däremot vet jag inte vad hon skulle säga om raketerna, så vi tar det säkra före det osäkra.

Dräktiga Kelly

Min dräktiga underbara Kelly söker mer än nånsin mitt sällskap. Hon är ju en gigantisk knähund jämt, men nu riktig styker hon sig mot mina ben när jag sitter vid bordet o skriver, lägger sig på mina fötter och somnar sen så hårt att det inte går att flytta på henne. Det är mysigt när vi samsas i soffan och jag blir sittande med halva hunden i knät, tungt sovandes. Såå söt! Hon kan äta hur mycket som helst verkar det som och det är inte riktigt likt henne. Men ät du bara! Hon är inte så snabb i kurvorna i leken med Lykke o åker faktiskt på ändan ibland i svängarna. Trots att det inte syns mycket på henne än. Börjar bli spännande!

Kelly har alltid gillat att dela sovplats. Här sover hon med grannflickan på altansoffan. Hon har vara varit hos oss i någon dag här, men är trygg och hemtam. En helt underbar liten valp!

Raskunskapsläxa

Går ju en superbra kurs just nu. SBKs utbildning till AllmänlydnadsInstruktör. Vår kursledare Ewa Bergfast är kanon.

Eftersom jag har en skruv lös glömde jag bort läxan. Det får man betala för nu. Läxa i raskunskap med kort beskrivning av tre raser från tre grupper. Alla helt olika. Med en kort beskrivning av hur jag skulle lägga upp inkallningsträningen, följaövningar och kontaktövningar så de passar dessa. Jag har valt tre ganska ovanliga raser. Ovanliga på klubbens kurser i alla fall. Kanske var det lite dumma val men jag blev nyfiken när jag kollade mina fakta, så det fick bli så bara. Grupperna är snabba drivande jakthundar, tempel och socitetshundar och boskapsvallande hundar.

Gissa vilka raser det blev?