måndag 23 april 2012

Clinicen för Maria Brandel i det stora ämnet och det som jag tycker är det mest komplicerade momentet, framåtsändande, var huuur bra som helst. Jag trodde jag hade rätt bra koll på vad vi hade för svagheter och kanske någon liten styrka i det momentet ( kanske...?) men som vanligt: många nya infallsvinklar och (fan eller jippi!) ännu fler detaljer. Det kan bli vansinnigt svårt att få ihop det sen igen.... som var en av de små detaljerna.....
Litar på dig nu Lotta, med världens bästa öga.
Nu vet jag i alla fall att Kelly har 8 fantastiska, härliga, kraftfulla språng till brytpunkten. Jag kan acceptera 7..... o sen får vi hoppas att hon köper 'ungefär', vilket kan vara svårt om man har en lite anarkistisk ådra. Och jag vet inte om det som jag tycker är såå vackert i hennes styrka, när hon springer iväg med den kraften, egentligen är så bra? Önskvärt vore väl lite mer kontroll? Det blir en lite konflikt här. Samtidigt som jag förstår att en mer kontollerad fart vore att föredra, älskar jag att se henne så kraftfull. Min stora vackra tik.
Vem har bråttom? Är egentligen sugen på att starta debut i elitklass på riesenSM. Vore såå kul. Eller inte, när vi inte är klara och inte riktigt har tid att få ihop det sista. Det får nog vänta ändå. Det blir nog inte start förän till nästa vår, då en parning kommer emellan och två slutprov på  mina utbildningar. Vi har certifiering på Narkotika-söks utbildningen om två veckor. Vi tränar!! Men hur man än gör kan det inte bli tillräckligt. Hela tiden nya svårigheter. Men Kelly går bra. Faktiskt riktigt bra! Vi har smörat in oss på apoteket för att få nya preparat att träna på. Ja, smittat då. Det finns ju en uppsjö av medecin man kan droga sig på.
Vår instruktörsutbildning går också mot sitt slut, som om det övriga inte var nog. Massor att skriva nu, på slutet. Redovisningar, tentamen heter det visst. Har koll på det skrivna i stort, men den muntliga biten.....

Håll tummarna. Mors.