Spåra i regn

Spårkurs med en tjej från Boråstrakten. Anna Lövgren. Ny och trevlig bekantskap. Å jädrar var det är kul att spåra! Och min vackra svarta, gillar det också. Det är ståpäls när hon reder ut svårigheter utan att gå ner sig, utan jobbar på hur fint som helst! Vårt första spår var ju ingen höjdare. Det hade legat 2,5 timme. Det var för länge just nu. Dessutom hade vårt spår korsat ett annat spår i båda spårens vinklar, som där blev rakt fram för oss. Lite svårt tyckte Kelly men hon redde faktiskt ut det hyfsat ändå. Strax därefter gick vi av spåret för hon promenerade ut på vägen istället för att vinkla stax före. Där bröt jag och lekte. Hon hade ändå jobbat fint. Andra spåret gick som tåget! Hon letade efter gömda pinnar, vinklade urbra, fina återgångar vid tappt och jag fick verkligen känna i handen när hon var rätt. Hur kul som helst. Vilka skatter man hittar i skogen. Pinnar och pinnar och ännu fler pinnar! Vilken vinst!
Sussi fick inga kadaver i sina spår och hon vart nöjd.... Benke är en klippa som fixade eldstad så vi kunde grilla lunch. Magda som servade fröken och alla som verkligen engagerade sig i varandras hundar, gjorde dagen till en toppendag, trots det jävla regnet som envisades med att tidvis ösa ner. Men! Imorgon skiner solen igen och det kan bara bli ännu bättre.
Mågott

Kelly, rätt nöjd med livet som spårhund!

Räddning???

....eller kan någon rädda mig från akut tidsbrist. Och tillfällig förvirring.
Idag har Kelly och jag fått förmånen att få se och träna lite med ett duktigt räddningshundsgäng. Sååå jäkla roligt. Snacka om att jobba med hundens absolut överlägsna näsa! Vi fick prova lite vindmarkering och det hade nog liten Kelly klarat bättre utan sin klantiga förare som trodde hon skulle behöva stödja och uppmuntra sin fullt kapabla och helt förträffliga hund. Vilket betyder att hon markerade men fick inte riktigt fritt spelrum att lösa det hela själv. Vi gick också runt i dessa röriga miljöer och det var inget problem alls. Vid den smalaste gallertrappan stoppade jag henne för jag fick en snabb bild i huvet av att behöva bära ner henne hängande runt halsen.... bara en snabb tanke sådär....
De andra hundarna var på väldigt olika nivåer och det var jätte spännande att se dem jobba. Olika, men effektiva.

Nu ska jag fundera på om jag är beredd att släppa min bästa hobby. Spåret. Det var tydligen svårt att kombinera under pågående utbildning till räddningshund. Jahaja.
Tack för idag. Vi är trötta. Min svarta skägglus o jag...
Mågott.